Här och Nu
Jag vet inte varför jag vill skriva, men jag känner att jag behöver ha ett sätt att kunna uttrycka mig.
Juni 2013 diagnostiserades jag som deprimerad i följd av ångest. En sjukdom sa dom, men jag kände mig inte sjuk utan bara ledsen.
Mediciner efter mediciner skrevs ut och sjukskrivning blev ett nödvändigt ont.
Idag, snart fem månader efter är jag fortfarande sjukskriven och trycker i mig höga doser av SSRI-hämnande och bensodiazeptiner.
Vårdcentralen tycker jag är ett hopplöstfall och sjukhusen tycker att jag är på tok för lätt för dom. Jag är mitt emellan den svenska sjukvården.
Den här bloggen kommer vara som en väldigt privat dagbok fast officiell. Detta är pga att jag behöver få ut saker och ting som annars inte hade kommit ut. OCH förhoppningsvis kanske jag kan få någon av er att inse - ensamheten inte alltid är helt ensam.
Kanske du kan identifiera dig med vissa saker eller bara förstå lite bättre varför andra kanske är som dom är.
Jag kommer inte skriva varje dag, det orkar jag inte. Men jag kommer skriva varje gång jag känner att något måste komma ut.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer att orka fortsätta läsa, trotts långa dagar emellan inläggen.
Tillsammans kan vi minska ett av Sveriges största hälsoproblem!
Din för evigt,
Anna
