mitt liv, ditt liv, vårt liv.

Deprimerad, inte dum i huvudet.
Många gånger när man pratar som sin depression och ångest så ändrar folk sin blick och ton, precis som om man vore en annan människa med en annan hjärna. Jag är fortfarande Jag, det här ingår i mitt liv. Det är varken synd om mig eller att min intelligens har ändrats.
Jag vill påstå att jag faktiskt är ganska smart, kanske det är mitt tänkande, min ömhet som välkomnade depressionen. Tankar om hur jag skall får andra att må bra istället för att känna efter hur jag själv mår.

Den här tiden kommer jag där emot ta med mig som ett påminnande om hur stark jag faktiskt är. Hur starka vi är.
Och det kanske är min smarthet som kommer ta mig ur och inse att det här är en livserfarenhet som kommer att gynna mig i mitt förhoppningsvis långa liv framöver.

För evigt din,
Anna