mitt liv, ditt liv, vårt liv.

Jag är trött på att be om ursäkt.

Ja, du läste rätt.

Hela mitt liv har jag bett om ursäkt allt ifrån hur jag beter mig till hur jag inte beter mig.

Jag har alltid vetat mina svagheter och antagligen därför har jag påpekat detta för andra.

Men ingen verkar lyssna, därför skall jag sluta.

Jag skall sluta att påpeka mina dåliga egenskaper och istället påpeka mina bra.

Kalla detta egoism om du vill, men så länge folk inte hör mina ursäkter tänker jag inte fortsätta.

Jag är så jävla trött på att försöka vara något och sedan inte få något tillbaka. Jag är så in åt helvete jävla trött på att alltid känna empati för andra gentemot mig själv.

Nästa inlägg kommer handla om de bra sidor som jag vet finns hos mig.

Som sagt, kalla mig ego, men jag kan inte vara ursäkternas slav mer.