som en tumör
Det desktruktiva sitter så djupt att det inte syns.
Jag tror till och med att det har byggt en stridssköld över för att alltid vara kvar.
Undra om det går att strida mot?
Att göra mig själv illa, både fysisk och psykiskt, mår jag bra av.
För stunden.
I det långa loppet bryter det ner mig sakta, men väldigt säkert.
Jag behöver bygga en egen stridssköld för att försvara mig tillbaka.
Men jag är så jävla trött.
Jag orkar inte.
