pappa
Det är inte dina ögon jag har, och det är inte ditt leende.
Jag har heller inte din hårfärg eller din kroppsform.
Du är inte mannen jag delar mitt födelsedata eller dna med.
Men du är mannen som alltid funnits vid min sida, både vid bra och dåliga tillfällen.
Du, tillsammans med min mor, har format mig till den människan jag är och det är du, tillsammans med min mor, som har skapat mitt innre.
Det är även du som jag kallar för min pappa, far och fadersfigur.
Jag har alltid älskat dig och kommer alltid att göra.
Men du gör mig ledsen.
Du förstör dig oerhört mycket genom din övervikt och dina idiotiska tankar om mat.
Vi bråkar, och vi bråkar mycket om just mat.
Du gör mig så jävla ledsen när du trycker i dig all skit. Och du blir arg på mig när jag påpekar detta.
Tro mig, jag vet att jag är jobbig när jag hackar på dina matvanor.
Men det är just för att jag älskar dig.
Jag ser dig varje dag ta livet av dig långsamt.
Fortsätter du så här kommer du att dö, mycket tidigare än vad du behöver.
Vem skall jag då vända mig till?
Du har ett av de största hjärtan jag vet.
För mig är du allt.
Men om du dör nu, vad har jag då?
