mitt liv, ditt liv, vårt liv.

Redan när jag var riktigt ung fick jag för mig att jag skulle gå bort innan jag fyllde 30.

Inte för att jag levde ett ohälsosamt liv, utan mer för att jag inte kunde se en framtid.

Jag kunde inte se mig själv stå där med egen familj, jobb och allt det andra som man har när man är äldre.

Idag har jag ca sex år kvar tills jag fyller 30.

Under dom åren hoppas jag att de händer mycket- och radikala saker. Och även åren efter.

Jag tror att de är det här som dom kallar för livslust, att kunna se en framtid.

Eller iallafall hoppas på en framtid.

Det är fortfarande skrämmande tanke, men jag önskar inte längre att gå bort i tidig ålder. Utan jag börjar mer och mer bli nyfiken över hur jag och mitt liv kommer fira min 30års-dag.